...

Igår träffades vi med bönegruppen för att äta gott och bara umgås. Det var supertrevligt (trots fusk i alias). Inom kort kommer det bilder på alla brudar som var med!

I onsdags kväll kom det ett gäng fina tjejer hem till mig. Jag passade då på att servera fika på mitt härliga kakfat jag fått i present av min syster. Jag är så kär i det där kakfatet att jag vill servera fika mest hela tiden.

Några vykort kan ju faktiskt liva upp ett helt kök.

Mmm... Kolakakor... Jag tror bestämt att jag ska slopa pastan och köra sötsaker i dom andra glasburkarna också...

Jag blir uppmuntrad av att ha sånna här härligheter på kylskåpet. Det är liksom sweet på något vis.

I tisdags var det premiär för dom total-blåa skorna ni vet... Det kändes som att gå på moln ungefär - helt underbart alltså! Linus och Rakel, utan er hade inte detta varit möjligt. Jag vill tacka er från djupet av mitt hjärta... ;)

Tänka sig så vackert det kan bli när man kombinerar lila tulpaner med starka solstrålar... Helt otroligt.

Det va visst inte så lätt att fota smycken på sin rätta plats samtidigt som man ska hålla i kameran själv, men här får ni ett litet smakprov i alla fall (på smyckena jag fick hem häromdan). Ett kors-örhänge och en kors-ring. Jag trivs redan som fisken i vattnet.

Det är ju sånt här som förgyller hela ens tillvaro och existens - ursnygga bunkar i olika färger och storlekar som man kan använda när man ska baka eller till att hälla upp chips och popcorn i. Dessa fyra har jag samlat på mig under en längre tid och jag är så vansinnigt nöjd! Erkänn att man blir glad?

Jag är så lycklig. Jag har inte allt jag vill ha, men fasen vad jag är lycklig. Solens strålar värmer mig idag och det gör även Jesu kärlek. Sedan min ångest försvann i höstas (efter en bön ska tillläggas, sjukt häftigt!) så har mitt liv varit värt att levas. Äntligen kan jag springa. Äntligen är jag fri. Som på en öppen, stor och ljus äng. Precis som en vän sa en gång. Hon såg mig som fri. Jag kunde för allt i världen inte förstå det då. Men nu ser jag. Det var en sann bild. Hon såg rätt. Och vem är jag att få vara med om det här? Jag önskar så att jag kunde ta med mig alla på denna resa, alla som mår lika dåligt eller dåligare än vad jag gjorde. Men jag inser att det är min tid nu. Det är dags för min revansch. Det är tid för mig att få leva. Min mamma och jag pratades vid en dag då jag mådde som sämst. Jag minns att jag grät och att allt var så tungt att jag knappt kunde andas. Jag sa att "det är inget liv jag lever". Hon sa att "nej... det är dags för dig att få börja leva nu". Dom orden högg tag i mig. Skulle jag någonsin få leva. På riktigt. Det var så mörkt. Det fanns ingen utväg. Och nu känner jag mig så sjukt priviligerad. Min tid är här! Äntligen!! Så många år har gått. Men så många år finns kvar! Och allas tid kommer. Jag är övertygad om det. Får jag, så ska banne mig du också få! Glöm aldrig det! Alla har sin tid! Allt har sin tid. Vi kan inte styra över det. Det bara är så. Men om vi vill och längtar så kommer det komma. Gud ser. Min bror sa en gång att "längta är en bra början". Och jag har tänkt på det många gånger sedan dess. Att längta och att vilja någonstans är en sån himla bra början. Gud ser det och det räcker för det mesta. Vi behöver inte kämpa alla gånger. Det räcker med att bara vilja komma längre. Komma igenom. Komma framåt. Men så länge man sitter fast får man komma ihåg att även sorg har sin tid. Jag tycker det är skönt att tänka så. Det gör det lättare. För om sorg har sin tid så har glädje det också. Och vet du, man uppskattar glädjen så sjukt mycket mer om man fått känna på sorg innan. Så egentligen ska vi tacka Gud för att vi får genomlida tärande och jobbiga tider. Det kanske finns en tanke med det trots allt...

Nu ska jag inviga mina total-blåa converse här! DET är lycka det. ;)

Jag har haft min lägenhet utlånad i en månad. Som tack fick jag en bukett härliga tulpaner och en ask med god Noblesse. Jag tror minsann att jag ska låna ut min lägenhet fler gånger... ;)

Du vet väl om att du är värdefull? Om inte så påminner jag dig om det nu. Det spelar ingen roll vem du är, hur du ser ut eller vad du gjort eller inte gjort i ditt liv. Lika värdefull är du för det. Den här stenen ligger och förgyller min mors soffbord och påminner mig om det nu när jag bor hos henne några dagar.

Te Myspys: Svart te smaksatt med kvitten-, persika- och gräddarom samt solros och rosor.
Te Polkagris: Svart te smaksatt med mint- och jordgubbsarom samt jordgubbsbitar.

Update: Te Polkagris smakades idag och var helt okej, men inte så mycket mer. Jag hoppas att Te Myspys blir en större succé.

Det är fredag och jag hänger i soffan med datorn i knät och varma randiga sockar på fötterna. Jag läser inspirerande bloggar och njuter av att solen just precis nu lyser på mig genom fönstret. Den här fredagen kommer nog fortsätta så här. I mysfaktor 10's tecken.