...

Det här med att vara kristen är rätt intressant tycker jag. Många gånger har jag tänkt med en stor sarkasm att "Ååååh, vad kul det är att vara kristen när det BARA innebär en MASSA måsten hela tiden! Jättekul, verkligen. Jag SKA gå i kyrkan. Jag SKA be. Jag SKA läsa bibeln. Bla bla bla! Jag ska helt enkelt bara göra en massa saker, när jag kanske egentligen vill något helt annat! HUR kul är det?"

Ja, så där har jag tänkt många gånger, men det är faktiskt bara skitsnack! Att leva som kristen innebär inte alls en massa förpliktelser. Det handlar inte om att försöka vara så from som möjligt och att gå runt och samla på sig en massa pluspoäng i himlen genom att göra så många "kristna grejer" som möjligt. Icke sa nicke! Jag ska försöka förklara hur jag ser på det hela.

Jag känner att jag kommer allt närmare det här äkta och ärliga kristna livet som jag så länge längtat efter. Och det är verkligen helt underbart. Ju närmare jag kommer ju mer inser jag att jag är så vansinnigt priviligerad som får vara ett av Guds barn. Det låter kanske barnsligt, men det är så. Och här finns egentligen inga krav alls. Jag behöver inte gå i kyrkan ett visst antal gånger per vecka för att få förtjäna titeln "kristen". Jag behöver inte läsa ett visst antal kapitel i bibeln varje dag för att få förtjäna titeln "Guds barn". Jag behöver inte be ens fem minuter varje morgon för att få förtjäna titeln "älskad av Gud". Men vet du... Jag var på ett möte i kyrkan en gång för längesen och lyssnade på en äldre dam som (om jag minns det rätt) pratade lite om alla dessa måsten man kan känna som kristen. Hon sa något som jag måste få dela med mig av här och nu:

"Du måste inte, men du får."

Hon sa det flera gånger med ett sånt lugn och den lilla meningen har följt mig sedan dess. Jag älskar den meningen. Jag går inte i kyrkan för att jag måste. Jag gör det för att jag får och för att jag vill. Det är en förmån att få gå dit. Inte en plikt. Det är samma sak med att läsa bibeln. Jag läser inte för att jag måste. Jag gör det för att jag får. Och för att jag vill och lär mig mycket av det. Och jag ber inte för att jag måste. Jag ber för att jag får. Jag ber för att jag mår bra av det och för att jag inte klarar mig utan det. Inte för att någon tvingar mig. Jag måste inte, men jag får...

Så ett kristet liv handlar inte om en massa måsten. Det handlar om ditt hjärta. Det är liksom i hjärtat det händer. Ett kristet liv handlar om att få leva ärligt och med ett rent hjärta. Och eftersom hjärtat alltid smutsas ner av olika saker så har man Gud som kan göra det rent igen. För honom är det ALDRIG kört. Det är så skönt. Jag kan bara vila i hans närvaro. Slappna av. Bara vara älskad för den jag är. Med alla brister jag har.